Hej alla underbara! :)
Här kommer jag att lägga in dikter! Den första dikten har jag skrivit för cirka 30 år sen och är tillägnad mina tre barn. Den har funnits i mina barns rum. Jag älskar er… Adam, Isabel och Alexander! Kram! Mamma.
TILL DIG FRÅN MIG!
Lita på din styrka
och låt ingen sparka på dig.
Tro alltid att du är något.
Skratta åt dig själv och världen ibland.
Du är någon, en som behövs.
Minns den dagen Du vaknade
utvilad, glad, full av lust
att gå ut i solen.
Tankarna vilade och livet
var underbart, givande.
Leende födde leende.
Minns att den dagen kommer
åter, även om Du aldrig
blir den du var.
Du skall veta att du är
lika bra som andra.
Vi betyder alla lika mycket,
ge dig själv en chans.
Lev i nuet, gläd dina
medmänniskor och älska alla
som du älskar dig själv!
Tag fram barnet som finns
inuti dig!
Jag vill alltid vara din vän!
Kram!
Dikt av Anders Hallgren
En kall nos.
Ett par fuktiga ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå…
Din hund.
Han bad inte att få komma till Dig
Han kom för att Du ville ha honom
Han kom till Dig för att ge vänskap,
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du känner Dig ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen
tar emot Dig med ett glädjetjut
då Du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek
Han protesterar inte då du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig på både gott och ont.
Han ger Dig sköna avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap
Han ger Dig kärlek och glädje
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer
Han överger Dig inte så länge han lever
Han ger Dig trygghet.
Vad ger Du?